Jag måste springa av mig

Har varit ute och sprungit igen. Jag är så glad över att jag tagit upp den vanan även om det verkligen inte var lätt i början. Jag flåsade som om jag var nittio. Men nu har det gått ett år och jag har fått upp tempot. Det flyer på riktigt bra och samtidigt som det är bra för konditionen så har jag insett att det är bra för hjärnan med. Jag får liksom lite extra tid att tänka på mitt liv i lugn och ro och samtidgt får jag utlopp för all frustartion som jag samlat på på jobbet och hemma. Jag blir lugnare helt enkelt.